Invasiva arter fortsätter att rapporteras i kommunen. Bara de senaste 15 åren har närmare 400 observationer gjorts rapporterar Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Fortsatt ökning av dessa arter kan påverka naturen, infrastrukturen och människans hälsa.
Sedan 2010 har 380 observationer i Nynäshamn rapporterats på Artportalen, en tjänst som drivs av Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Bland de vanligaste finns jätteloka och parkslide. Två växter som för med sig problematik bland ekosystem och samhälle.
Invasiva arter har med människans hjälp flyttas till ett område där de inte funnits tidigare. De kan därefter utvecklas till att bli invasiva. Med det menas det att arterna sprider sig snabbt och orsakar omfattande skador på natur, människor eller ekonomi.
– Om vi inte gör några insatser så kommer parkslide och jätteloka definitivt att öka. Vi kommer nog aldrig kunna bli av med någon helt och hållet, men vi måste försöka stoppa spridningen och mildra effekten arterna har på naturen, säger Peter Dalin, handläggare på Naturvårdsverket med grund som biolog.
Jätteloka är en hög växt med vita blomflockar. Den sprider sig snabbt på öppna marker och vid vägkanter. Lokan ingår i EU-lagstingingen kring invasiva främmande arter, vilket innebär att den är förbjuden att importera eller på annat sätt sätta ut i naturen.
Arten kan orsaka allvarliga hudskador vid kontakt, och konkurrerar även ut andra växter genom att skugga marken med sina stora blad.
Parkslide är för närvarande inte med i EU-lagstiftningen men anses vara av hög risk och bör därmed rapporteras vid observationer för att förhindra fortsatt utveckling. Parkslide är en stor växt som känns igen på sina bambuliknande, ihåliga stjälkar och stora, gröna blad. Växten kan konkurrera undan all annan vegetation i området genom att skugga stora landsområden. Den kan dessutom orsaka skador på byggnader eller vägar genom sina kraftiga rötter.
– Bara det finns sprickor i rör eller fastigheter så kan den orsaka besvär med sin enorma växtkraft. Man jobbar med åtgärder för att bekämpa spridningen men den är väldigt kostsamt och man måste fortsätta i flera år.
Jättelokan härstammar från den norra delen av bergskedjan Kaukasus vid gränsen mellan Ryssland och Georgien medan parkslide härstammar från asiatiska länder som Japan, Taiwan och Korea. Till skillnad från inhemska arter finns det inte något naturligt ekosystem som kan hålla deras populationer i schack. Det gör bekämpningen svårare och kräver mer aktiva insatser för att hindra deras spridning.
– Båda växterna sprider ut sig på bekostnad av inhemska växter. Eftersom de har kommit hit med människans hjälp så har de inte så många naturliga fiender. Det är inget som äter dem och de blir då inte reglerade på samma sätt som inhemska växter.
Arbetet mot invasiva arter sker kontinuerligt över hela landet, men det är kostsamt och tar långt tid. Både föregående år, i år och nästa år har Naturvårdsverket fått särskilda medel från regeringen för enskilda satsningar mot invasiva arter, berättar Dalin. Han tycker att problematiska växter, som parkslide borde omfattas av lagstiftning, precis som jättelokan, för att bättre bekämpa spridningen.
– Parkslide måste man vara väldigt noga med när man behandlar, och kostar enormt mycket att hantera. Det har varit så att folk har haft svårt att sälja sina fastigheter om man hittar parkslide, så den är väldigt besvärlig. Vårt förslag är att parsklide ska täckas av lagstiftning, då kommer vi förhoppningsvis kunna lägga fler resurser för att jobba mot den.
Peter Dalin ser allvarligt på riskerna om man inte inför åtgärder för att stoppa spridningen av invasiva arter som parkslide och jätteloka:
– Det blir både ökat tryck på den biologiska mångfalden och större besvär med fastigheter och infrastruktur. Speciellt om man inte får bort jättelokan att barn kommer bränna sig på de här växterna. Vi måste göra någonting mot de här växterna, annars tar de över på för många sätt.
